ihhh

Vi säger hej då till dn här bloggen och så besöker vi den här istället! elinaelestrand.blogg.se

har haft en UNDERBAR balettklass med den FANTASTISKA Isaac Spencer från Cullbergbaletten. Shit vilken förlängning har han! När han visade en övning vid stången tittade man mer på honom än på övningen. Så när vi skulle köra funkade ju inte mycket.

Sen kom Johanna Lindh och hade repetoar tillsammans med Isaac. Vi förbättrade koreografin och redan när vi bara markerade igenom kände jag hur mjölksyran började komma i låren.
När vi hade lärt oss det bättre så frågade vi lie snällt om inte Johanna och Isaac ville göra den en gång för oss.

Efteråt brände tårarna under ögonlocken. De är fantastiska dansare! Shit vilken dynmik, vilken förlänging, vilken kvalité!
Senare när jag berättade för Boo om det kom tårarna. Tänk att folk kan dansa så bra att man börjar gråta. Då är man fenomenalt bra!

Tack Johana och Isaac för otrolig inspiration!


Nu, upp till Borlänge för att musikala lite:)

Ja, då var man igång igen då. Åk 2 den här gången, för andra gången... känns lite av ett tema med två. Jag är ju numera ett vi. ÖVERLYCKLIG.
Men jo nu dansas det på för fullt igen med min stackars kropp. Speciellt på trosdagar, the killerday. Idag vaslutade vi dagen med att göra 100 knäböj. Jippie.
9-10.15  hård Fysträning med allas Malin Träff
10.45-12.30 Modernt i halvklass
Lunch
13.30-15.00 Balett i halvklass
15.30-17.00 Partnering

Pust, det är som IWANSON igen...fast med lunchrast.

Annars är det mycket som händer tycker jag. Musikalen har premiär snart, duetten är fixad, ska dra igång min föreställning som kommer att vara på kulturhuset  nov, jag ska bli bra på att dansa igen. Bara det är ju ett projekt i sig, vi dansar med Cullberg på lördagar...ojojoj.
Men sambo har jag äntligen blivit. och det känns ju ännu bättre än vad jag tänkte mig:)

jag har ett proffs!

Packad väska bär det av till värmen och det arabiska landet som gränsar till Libyen, Sudan och Israel.
Vi ska dyka, sol, bada och någonstans ska det få plats för lite träning.
Skolan börjar ju om 15 dagar. Förberedd. Snart i alla fall. Längtar så otroligt mycket. Att få komma hem till sin dansstudio:)

Då bär det av, mot Sherwoodskogen! (danmark och egypten)
Ses om en månad:)

Finns det något bättre än dans?
Skulle vilja slänga in ett ord här: NEJ

Sanningen är att dans är det femte elementet. Det upphöjda. Dans, dans, dans.
Är så kär i dans.




Slänger ut ytterliggare ett ord här: Lördag.


Peace, love & icecream

Nu på lörag är det konka-kartonger-och-möbler-kalas hos mig. Kom vetja!

...är det julafton!
...är det äntligen slut med distans!
...är det äntligen på riktigt!
...är det bära möbler som gäller!
...är det boo&foo!

Jobbar imorgon, fjärde dagen på rad. Känner att jag blir mer och mer "hemma". Vilket gör att man slappnar av mer, vilket resulterar i småfel som man annars inte gör. Ungefär som andra eller tredje föreställningen när man dansar.
Skärpning Elina.

Nästa vecka sätter äntligen träningen igång! hur jag nu ska hinna med det? har ju blivit lite av en boll på de här fyra träningsfria veckorna. Och så kan vi ju inte ha det. Så nästa vecka ska jag sätta igång, du kan tro att jag längtar! Hatar att känna mig svag. Inte nog med att jag är en boll, jag är en svag boll. Gillar inte när jag kan känna vadmusklerna efter en lång trappa, eller triceps efter att ha hållit i ett glas i mer än 15 sekunder. Nej, nu ska bollen sparkas i rullning. Dock har jag missat med planeringen lite. Lite ?! Min sista och hårdaste träningsvecka innan underbara skolan börjar igen är när vi är i Egyptien. Mmm 10 poäng till mig.

Men jag längtar verkligen. Till mycket. Träningen. Skolan. Familjen. Till lönen. Till IKEA. Till att inreda lägenheten. Men mest av allt till nästa lördag.

Peace, love and icecream!

Så är de här i stan. Gudarna från Norge. Och Elina ska inte ta deras klass...suck. Halva klassen är säkert där nu och svettas i extas. Men jag är inte bitter. Jag är stolt över mig själv. Stolt över att jag tagit ett moget beslut och håller det dessutom.
Nej, istället för att ta klass för Karl&Knut, var jag och gav blod. Togs hand om av en manlig undersköterska.
Ni vet när man inte riktigt kan avgöra om en människa är väldigt trevlig eller om den faktiskt småflörtar lite?
Så blev det idag. Hej obekvämt! eller ja, jag märkte i alla fall hur ovan jag är med det. Jag har verkligen gått in i den här förhållandebubblan och har, på mer än två år, inte uppmärksammat något som skulle kunna vara en flört.
Helt plötsligt inser jag att jag inte vet hur jag ska tackla detta.
Snäsa av honom med att jag faktiskt är förlovad så våga inget! ...eller... ska man vara låtsas som att man inte fattar nåt och bara vara trevlig?
Idag var jag bara trevlig. Trevlig och förundrad över förhållnadebubblan.


Har ni förresten märkt att grädde får allt att smaka gott?

den nya uppdaterade och förbättrade versionen är här!
Elina 24 års-modellen!

Nu åker jag uppåt till min underbara och älskade familj i Dalarna. Gahh vad skönt! tåget går om tre timmar men jag vill åka nu! Har i och för sig lite saker att fixa så tiden ska nog gå.
Men då ska det i alla fall badas, njutas, träffa familj och vänner, fikas och fira att jag blir ytterliggare ett år med skönhet, mognad, intelligens och ....äldre.

Men för att återgå till rubriken så tänkte jag bara berätta att det numera är endast 17 dagar kvar till Boo&Foo på riktigt!!!
utan distans mellan oss. Fråga: Hur coolt är inte det??






Peace, love and icecream

En av amerikas främsta stridspilot som har varit med i bland annat Kosov och 11 september blev avskedad nyligen. Orsak? Han kom ut som gay.
Det är USA vi pratar om. Det är 2009.

Hade det varit ett vanligt företag, hade han kunnat stämma dem. Men nu är det ju militären vi pratar så.... thats not gonna happend anytime soon.

2009.
USA.

Ja nu vankas det flytt. Hösten är verkligen en flytta-ihop-höst. Vet minst sex par som blir sambos till hösten.
Och man vill ju inte vara utanför den statistiken:)
Från och med imorgon har vi lägenheten men jag har sagt upp min nuvarande till 1 juli. Nu har jag två veckor på mig att packa och städa för att bege mig mot min första tid som sambo:) Spännande vill jag lova!
Att gatan dessutom låter som hämtad från en Astrid Lindgrens saga är ett starkt plus.

Kom hem igår från tyskland. Det var sista gången på ett låååångt tag. Sista gråtfyllda avsked på ett låååångt tag.
Sista gången vi sjöng Beatles All my loving med röda ögon och krampaktiga kramar. När vi ses igen är det slut med allt det. Då är det vi PÅ RIKTIGT. Boo och Foo.
Vi har bara uppförsbacken kvar. 33 dagar. Det ska vara en uppförsbacke i slutet. En sista prövning. En chans att visa vad man lärt sig under vägen hit. Och jag har lärt mig. Massor. Om mig själv, om Boo, om kärleken, om livet, om münchens flygplats, om Arlanda, om Kastrup, om längtan, om saknad, om väntan, om tvivel, om tacksamhet.
Jag vet att det inte är över än. Att det är 33 dagar kvar. Men när jag jämför det mot våra två år som vi redan lagt bakom oss och överlevt, då känns 33 dagar som en flugskit i rymden.

Adios!

hade nästan gett upp den här bloggen men så inträffade något som jag bara inte kan låta bli att dela med mig av:

Jag och Amanda skulle cykla och köpa vykort. Jag har fått låna Michaels cykel då han är i Danmark. Så vi cyklade.
Det är mitt på dagen i stadsdelen Schwabing i München, en fin dag med solksken. Det finns ingen cykelväg så vi är tvungna att cykla på bilvägen. En polisbil åker förbi oss och börjar bromsa in, ger tecken till Amanda som cyklar längst fram till sakta in. Vi stannar cyklarna och tänker febrilt på vad det är vi gjort fel. Vi körde väl inte mot rött? vi körde inte mot enkelriktat? det är ljust ute så vi behöver inte ha lampor på? vad är felet?
Polismännen frågar om de kan få se våra ID:n. Snällt ger vi dem det samtidgt som vi frågar vad problemet är.
Inget svar.
Polisen: Kan ni vända på cyklarna upp och ner?
Amanda och jag vänder på cyklarna samt frågar igen vad problemet är.
Amanda: Alltså, vi kommer inte från Tyskland.
Polisen: Vad gör ni här då?
Amanda: Vi är här på besök. Vad är problemet?
Polisen: Vi behöver ha de här cyklarnas ramnr, för vi tror att ni har stjulit dem.
Elina och Amanda: Va?
Polisen: Vems är cyklarna?
Amanda: De tillhör dem vi besöker.
Polisen: Vart bor de?
Amanda: Här på gatan.
Polisen: Ja, du (pekar på mig) cyklar på en killcykel och den andra ser nästan ut som en killcykel... Ja, det ser inte ut som att cyklarna passar er.
Den ena polisen tar våra ID:n, ramnr och går in i bilen. Den andra polisen som blir kvar ser lite obekväm ut och frågar Amanda lite tafatt: Så, ni cyklar och ser er omkring eller?

Come on! Jag vet inte om jag ska börja skratta eller bli jävligt förbannad!
Så klart gav de tillbaka våra ID:n och sa att allt var lugnt. Men alltså, heja tyskland. Regelälskare nummer ett.
"det ser inte ut som att cyklarna passar er...."
Jag tror att de var nya på jobbet och ville göra något av dagen, samt att de var otroligt utråkade.