ihhh

http://video.msn.com/?mkt=sv-se&vid=a64d7df7-8ec5-4ab1-a385-4af2370dd225&from=Supplier

Jag och några till ur klassen var statister i Agnes nya video. Syns dock inte alls:) jo jag ser mig för att jag vet vart jag står. Man ser min rygg några gånger men that´s it. Mitt i partyhögen. Ja, ja, det ser bra ut på CV:t i alla fall:)

Kan vara vana. Kan vara personligt, just för mig och inte för dig. Kan vara smak och tycke. Kan vara att jag ska lära mig något nytt från den här situationen.
Jag behöver bli pushad. Jag behöver bli ropad på. Jag behöver en lärare som har aktoritet och pondus. Jag är i skolan för att lära mig. Klart att jag ska pusha mig själv, ta ansvar och vara en smart dansare. Jag menar, det ena utesluter inte det andra.
Just nu har vi, enligt mig, för snälla lärare. Ingen som tar tag i klassen och ser till att vi skärper oss när vi inte kan. Vi är ju trots allt 28 stycken, med olika bakgrund, med olika mycket erfarenhet och olika mål med vår dans. Det gör att en grupp på 28 stycken, logisktvis, har det lite svårt med själva att ta tag i och rycka sig i kragen. Vi behöver en lärare som gör det åt oss.

Rektor Jan har förklarat det för mig, varför ettans lärare är mer omhändertagande. Det är på grund av ansvar. Ansvar som vi ska lära oss. Att det kommer inte alltid vara en lärare där för oss i våra långa och lyckade karriärer inom dansen.
Att vi då kommer vara bättre i tvåan på att just ta ansvar medan vi då får lite mer pushande lärare. Han vill inte ha en gammal skolform där läraren är en stor aktoritet.
Jag säger att det finns ett mellanting. Jag behöver ett mellanting.

Eller så är det här något nytt jag ska lära. Det är mycket på Balettakademien som är nytt och vem vet, det kanske faktiskt funkar bättre än de sätten jag har i mig.
Men tyvärr tror jag att generellt sett, man blir en bättre dansare på the old school sätt. Faktiskt. Nu menar jag inte old school som så att läraren är grym och alltid hård. Ett mellanting. För mycket av allt är dåligt. Det ska vara en balans.

Massor, massor, massor av det:)

Fattar inte vart den försvann, eller hur det gick så fort. Men poff så var det söndag kväll och jag har lämnat av min underbara boo på arlanda för X antalte gången. Tomt igen. Om tiden fortsätter i den här hastigheten kommer jag fira jul på midsommar!

Kroppen börjar känna av mitt tempo lite för mycket och jag känner en nalkandes sjukdom i form av feber. Beviljas icke!
Det är ju endast tre veckor kvar innan vi får jullov. Och de veckorna är minst sagt händelserika.

Vecka ett:
Muntlig redovisning på danshistorian. (som jag egentligen borde sitta och skriva på nu än skriva det här.)
Uppvisning av stycket inför dansföreställningarna v.50 (som jag egentligen borde arbeta med istället för att skriva här.)
Jobba sista helgen hos paret i Kungsängen. (som jag borde köpa julklapp till.)
Repa inför julspexet som vi ska hålla i på skolan.

Vecka två:
Repa inför julspexet.
Repa inför dansföreställningarna v.50
Ljusrep lördag-söndag inför dansföreställningarna v.50
Lussespexet på fredagmorgon.

Vecka tre- Workshopveckan:
Ha daglig träning i form av workshop med nya olika lärare.
Dansföreställning måndag-torsdag 19.00
Repa luciatåg.
Repa IDOL-finalen.
Luciatåg på fredagmorgon.
Vara med och dansa i IDOL-finalen på fredagkväll.
Flyga till Köpenhamn 06.20 på lördagmorgon.
Tåg till Århus lördagkväll.

Ni märker ju själva att jag kan ju inte bli sjuk förrän om sisådär 3-4 veckorisch....

Alltså overload! vart får jag alla mina känslor från? Just nu känns det som om jag ska explodera för det får inte plats. Det finns inget rum i min kropp kvar som inte innehåller känslor. Och det gör mig galen! Det lägger sig under huden på mig och fyller mitt huvud till max.
Kan det inte bara slappna av och avta lite?
älskar att jag är känslomänniska, men nu är det overload.

är nåt jag borde bli bättre på.
Men en disneykväll kräver min fulla uppmärksamhet, och då offras några basbehov:) För det var ju med nästan hela klanen... Fnatte, Tjatte, Patte, Hmatte, Tjattes flickvän och Emelie. Knatte skulle tydligen tvätta.
Vi såg på Skönheten och Odjuret, Den lila sjöjunfrun och Herkules.
02.45 blev klockan innan jag gav upp för sömnen.

Alla har vi dem, mer eller mindre. Men de finns där. Kraven göder dem ordentligt och friskt.
Hur gör vi dem mindre? Hur undgår vi att de växer? Finns det tips och trick för att få dem mindre aktiva?

Idag sa jag en tanke högt för första gången. Tänkte kolla om den blev mindre, större, dummare eller bättre. För den finns där minst en gång om dagen. Jag vet att tankens kraft är fenomenal så det vore trevligt om tanken kunde bli mindre eller mindre viktig.
Idag sa jag den högt.
Det är märkligt det där för ibland känns det som att om jag inte säger den högt, får den inte så mycket energi av mig och slutligen glöms den bort. Andra dagar känns det som om jag sprängs om den inte får komma ut i luften.
Ibland när jag sagt saker högt har det hjälpt, och andra gånger har tanken stannat kvar. Blivit mer etablerad.

Ja, hur gör vi dem mindre?

börja om på nytt. Varför ska man sörja alla tenduer som man gjort fel?

Idag fick jag minsann reda på att jag har gjort tendu derriére fel under alla dessa år. Na toll. Det betyder liksom att allt, exakt ALLT, derriére har jag gjort fel. Tenduer, jetéer, rond de jambes, grand batemans...you name it! Inte roligt.
En vana är ju inte direkt lätt att jobba bort bara så där. Det här kommer ta tid innan min kropp tycker att det rätta sättet känns rätt. Na toll. Na toll. Na toll. Na toll.

Imorgon är det fredag igen. Herregud, vart tar tiden vägen!?! Det är ju fredag och måndag hela tiden tycker jag.
Men imorgon är det ingen vanlig fredag:) Imorgon firar jag och boo 18 månader! Coolt!

Hemma igen. Överlevde att jobba 10 timmar lördag och 10 timmar söndag samt första dagen i skolan idag efter lovet.
Men oj jag känner mig som en rockie! Kroppen och jag samarbetade inte för fem öre; Psyke-Somo= Error...idag i alla fall.
Vet att det kommer säkert funka på fredag igen men just nu HATAR jag lov. Det är så tungt att komma tillbaka, vet att det bara är att kötta på men fuck det är uppförsbacke och hällregn att komma tillbaka. Känner dessutom av min hals. NEJ!! jag vägrar bli sjuk. Det skulle jag varit på lovet. Det är inte ok att bli det efter lovet. Jag vägrar.

Har konstaterat att min balettlärare inte är den bästa. Eller det visste jag väl redan men jag har tyckt att hon funkar. Men idag gjorde hon misstaget, misstaget som jag dömer alla lärare på. Om man på första lektionen efter ett lov, oavsett längd, förespråkar grand batteman och/eller extrem streching, då är man enligt mig en osmart lärare. Osmarta lärare är farliga för dansare då de oftast ger fler skador än nödvändigt.
Det är väl faktiskt vanligt sunt förnuft att man inte direkt efter lov går ut i extrema positioner! Jag är en vuxen människa och jag tar själv ansvar för min kropp så jag kan inte lägga allt ansvar på läraren, det förstår jag med, men! man gör inte så på första klassen efter lov. Punkt. Och jag ogillar osmarta människor.

Har inte känt av ettan-syndromet så mycket än. Kanske för att jag fortfarande behöver träningen för att komma i form. Kanske för att skolan och allt är så nytt. Men nu börjar jag känna det mer och mer. Klassen går faktiskt i ettan. Låter det knasigt? Det jag menar är att klassen, nivån är ettan. Inte dansmässigt, inte alls, vi är en bra klass med hög nivå.
Men folk generellt har svårt att pull their shit together. Vilket är dumt, onödigt och alla blir lidande. På det sättet min klass verkligen i ettan. Just shut up and do it.
Nu låter jag lite bitter men utöver detta så gillar jag verkligen min klass och skulle inte vilja byta.

Flög förresten hem i Buisness class. Hel knasigt. Planet var fullbokat och de enda platserna som var över när jag checkade in var i Buisness class:)


Och när man flyger i Buisness class så får man en priority tag på väskan så den kommer bland de första när man ska hämta bagaget. Löjligt!