tårar av lycka!

Yes! jag har äntligen känt känslan igen efter..ja...gud efter ett halvår kanske mer!
Denna underbara koreograf Mia Michels lyckades väcka danssuget i mig igen. Alltså hon är den mest FANTASTISKA koreografen som finns, skulle döda för att få jobba med henne!
Såg iaf på en koreografi av henne nu och började gråta av lycka för att jag äntligen kände "nu, nu vill jag tamejfan dansa!"
Gud, vad underbart härligt att känna den känslan igen!!

känns som på låtsas

Är det en identitetskris? Är det en anpassningsfråga? Är jag bara normalt vilsen? eller borttappad?
Jag vet att jag inget vet. Ger mig dock inte någon större tröst eller inre frid.
Tittar runt och får panik, äcklas av alla ting. Går och går, men vart?
och jag HATAR det.
Tramp, tramp, tramp.
Måste säga att det känns som om någon slagit undan benen på mig. Att jag var så himla naiv förr.
Vad trodde jag egentligen?! att jag skulle bli lycklig? att jag gjorde rätt? att problemen skulle minska i area?
Är bra på att gräva djupt. Är det det jag gör? gräver min egen grop?
Hursomhelst så pluggar jag i alla fall som jag borde. Nej, men provet kommer ju att gå bra. Hmm.

vad var det jag skulle göra...?

Visst är det något jag måste göra idag, som ännu inte blivit gjort?
Har redan ändrat min studietakt från heltid till halvtid innan jag blev arg och ledsen på allt som rör sig för att sedan hitta en stor och hård vägg som gör dumma saker mot överaktiva människor.
Är det något som jag borde plugga? Eller borde jag planera något inför någon av mina klasser?
Egentligen är det väl båda, fast det känns som att något är extra viktigt idag. Hmm.
Något med Qwinfolk? nje väntar fortfarande på allas uppgifter innan jag kan göra något.

Nej, jag tror det är sista Harry Potter boken som drar i mig. Läste igår tills jag somnade på boken, men man vill ju inte läsa för fort heller. Då tar ju äventyret slut.....vad ska då okupera mina tankar så jag inte hinner märka hur mycket jag saknar min Amanda?
hmm.

Ja, vad var det jag skulle göra.....

Jag och min älskade...

Ja, då var hösten här med buller och bång. Nu börjar allvaret igen, jobben, skolan, fritidsaktiviteterna, you name it.
Och jag ska inte åka till tyskland?! Men, men, men, alla andra har ju gjort det! De börjar ju imorgon.
Ja, fast jag ska vara kvar i Svea... Så jag och min älskade hamnade plötsligt så långt bort från varandra. Så där onödigt och ont långt bort.
Jag ska begrava mig i plugg, jobb och dans. Tiden ska gå så snabbt, så snabbt så det kan bli 29 okt snart. image2
då kommer min älskade till mig igen:)