ihhh

hade nästan gett upp den här bloggen men så inträffade något som jag bara inte kan låta bli att dela med mig av:

Jag och Amanda skulle cykla och köpa vykort. Jag har fått låna Michaels cykel då han är i Danmark. Så vi cyklade.
Det är mitt på dagen i stadsdelen Schwabing i München, en fin dag med solksken. Det finns ingen cykelväg så vi är tvungna att cykla på bilvägen. En polisbil åker förbi oss och börjar bromsa in, ger tecken till Amanda som cyklar längst fram till sakta in. Vi stannar cyklarna och tänker febrilt på vad det är vi gjort fel. Vi körde väl inte mot rött? vi körde inte mot enkelriktat? det är ljust ute så vi behöver inte ha lampor på? vad är felet?
Polismännen frågar om de kan få se våra ID:n. Snällt ger vi dem det samtidgt som vi frågar vad problemet är.
Inget svar.
Polisen: Kan ni vända på cyklarna upp och ner?
Amanda och jag vänder på cyklarna samt frågar igen vad problemet är.
Amanda: Alltså, vi kommer inte från Tyskland.
Polisen: Vad gör ni här då?
Amanda: Vi är här på besök. Vad är problemet?
Polisen: Vi behöver ha de här cyklarnas ramnr, för vi tror att ni har stjulit dem.
Elina och Amanda: Va?
Polisen: Vems är cyklarna?
Amanda: De tillhör dem vi besöker.
Polisen: Vart bor de?
Amanda: Här på gatan.
Polisen: Ja, du (pekar på mig) cyklar på en killcykel och den andra ser nästan ut som en killcykel... Ja, det ser inte ut som att cyklarna passar er.
Den ena polisen tar våra ID:n, ramnr och går in i bilen. Den andra polisen som blir kvar ser lite obekväm ut och frågar Amanda lite tafatt: Så, ni cyklar och ser er omkring eller?

Come on! Jag vet inte om jag ska börja skratta eller bli jävligt förbannad!
Så klart gav de tillbaka våra ID:n och sa att allt var lugnt. Men alltså, heja tyskland. Regelälskare nummer ett.
"det ser inte ut som att cyklarna passar er...."
Jag tror att de var nya på jobbet och ville göra något av dagen, samt att de var otroligt utråkade.