borlänge nästa...
Jo mina kära vänner, jag har nystat mitt lilla framtidsnystan nu. Det blev färgerna gul och blå.
Jag slutar på IWANSON nu till sommaren och flyttar till Sverige.
Har sagt upp skolan och imorgon säger jag upp lägenheten, har hunnit få panik över alla saker jag ska ta med mig/slänga bort?
Nu blir det Borlänge i ett halvår med lite gymnasieplugg och sen blir det sjukgymnastutbildning. Irgendwo in Schweden.
Slutar ju inte dansa helt, då skulle jag dö, men det blir på mina villkor och inte lika mycket MÅSTE.
Känns skönt att äntligen ha bestämt mig men...ehh...en hemlis ok?
Jag är livrädd! Har dansat hela mitt liv och nu ska jag göra något annat!?! Jag kan väl inget annat? Vem är jag utan min dans? ja, nej, jag ska inte sluta helt men jag kommer ju bli en annan Elina ändå....eller? Nej, usch livrädd för något nytt och främmande.
Blir hårt och lämna alla här också. Riktigt hårt. Staden är fin och det händer alltid något, man kan ta sig överallt hur lätt som helst och den innehåller mycket underbara människor.
Som jag nu ska flytta ifrån.
Så nu har ni alltså tre månader på er att hälsa på mig här i mitt münchen. Skynda! Skynda!
Min dörr står öppen:)
Jag slutar på IWANSON nu till sommaren och flyttar till Sverige.
Har sagt upp skolan och imorgon säger jag upp lägenheten, har hunnit få panik över alla saker jag ska ta med mig/slänga bort?
Nu blir det Borlänge i ett halvår med lite gymnasieplugg och sen blir det sjukgymnastutbildning. Irgendwo in Schweden.
Slutar ju inte dansa helt, då skulle jag dö, men det blir på mina villkor och inte lika mycket MÅSTE.
Känns skönt att äntligen ha bestämt mig men...ehh...en hemlis ok?
Jag är livrädd! Har dansat hela mitt liv och nu ska jag göra något annat!?! Jag kan väl inget annat? Vem är jag utan min dans? ja, nej, jag ska inte sluta helt men jag kommer ju bli en annan Elina ändå....eller? Nej, usch livrädd för något nytt och främmande.
Blir hårt och lämna alla här också. Riktigt hårt. Staden är fin och det händer alltid något, man kan ta sig överallt hur lätt som helst och den innehåller mycket underbara människor.
Som jag nu ska flytta ifrån.
Så nu har ni alltså tre månader på er att hälsa på mig här i mitt münchen. Skynda! Skynda!
Min dörr står öppen:)
Amanda
Jag är kär! Amanda är nog den underbaraste av underbara. Det var längesen jag blev så här snabbt och våldsamt kompiskär i någon som i Amanda.
Hon är det bästa som finns!
Hon är det bästa som finns!
Hon är vind, hon är vatten En sol mitt på natten En oas i en öken full med sand Hon är himmel, hon är hav Mitt hjul och mitt nav
Hon är dröm, hon är sann Hon är socker, hon är salt Varmt, hon är kallt Drömmen som jag drömmer varje natt Luften jag andas,
morgonen som randas Hon är gråt, hon är skratt Hon är allt jag ser Kom och ge mig mer A-Amanda, A-Amanda Ja, tiden stannar
när hon går förbi A-Amanda, A-Amanda Jag önskar att det bara vore vi Hon är vått, hon är torrt Hon är en egen sort Hon är från
en annan värld Hon är höst, hon är vår Tiden som går Hon är allt jag begär Hon är av, hon är på Hon är stanna, hon är gå
Hon är allt jag vill ha Hon är natt, hon är dag Stark, hon är svag Jag vill va' i hennes lag Hon är allt jag ser Kom och ge mig
mer A-Amanda, A-Amanda Ja, tiden stannar när hon går förbi A-Amanda, A-Amanda Jag önskar att det bara vore vi Oh, Amanda
Jag pratar och jag drömmer Och jag tänker och jag längtar Och jag lever för Amanda varje dag A-Amanda, A-Amanda
Ja, tiden stannar när hon går förbi Oh, Amanda, A-Amanda Jag önskar att det bara vore vi Oh, Amanda Oh, Amanda A-Amanda,
A-Amanda// jimmy jansson
en evighet för tidig
nu sitter man på arlanda, en evighet för tidig.
försöker samla ihop tankarna till en lite mindre trasslig hög av trassel. försöker göra ett nystan. ett nystan man senare kan göra något av, sticka en halsduk eller så. kanske sticka sig till vilken väg man ska gå här i livet.
varför sa aldrig syon att gymnasiet spelar boll, du kan alltid bli vad som helst sen. vägen tar bara lite längre tid och kan bli en anings krokigare, MEN, du kan fortfarande bli vad som helst sen.
här har man trott i alla dess år, de är inte så många, att livets stora val var valet av gymnasium. efter det valet är det bara att sit back and relax. låta livet ha sin stilla gång.
Dork! så klart det inte är så.
hmm så nu ska jag nysta mitt garn? i vilken färg och vilket material ska jag använda?
försöker samla ihop tankarna till en lite mindre trasslig hög av trassel. försöker göra ett nystan. ett nystan man senare kan göra något av, sticka en halsduk eller så. kanske sticka sig till vilken väg man ska gå här i livet.
varför sa aldrig syon att gymnasiet spelar boll, du kan alltid bli vad som helst sen. vägen tar bara lite längre tid och kan bli en anings krokigare, MEN, du kan fortfarande bli vad som helst sen.
här har man trott i alla dess år, de är inte så många, att livets stora val var valet av gymnasium. efter det valet är det bara att sit back and relax. låta livet ha sin stilla gång.
Dork! så klart det inte är så.
hmm så nu ska jag nysta mitt garn? i vilken färg och vilket material ska jag använda?
Diktatorn låter mig stanna
Saken är den att, precis som förra året, så vet jag inte om jag vill stanna.
Så nu har jag en rad olika plan B. Ungefär en sex stycken för att vara exakt. Men jag ändrar min väg varje dag.
Vet inte längre vad som är passion, vilja eller rädsla. Har jag blivit en velig person? Ihhh hoppas inte det. Veliga peroner är inte mina favorita personer till vardags.
Tror iaf att jag fortfarande gillar dansen men landet IWANSON bryter sakta ner mig. Mig och min ork. Står jag pall för ett år till?
Besökte nyligen ett annat land på planeten Dans, Haraldsbogymnasiet. Där flödade inspirationen och dansglädjen. deras diktator är så mycket bättre än vår.
Känns för övrigt riktigt skumt att vara i Borlänge igen. Som om två olika Elinaor ska försöka sammanställas till en enda. Vilket inte går så där jättebra.
Börjdae jobba idag och då koma vardagen och verkligheten till mig, men jag får alltid små pustar av panik som jag inte vet vart jag ska göra av med. Känslan av att inte vara hemma varken i Borlänge eller i München är obehaglig.
Rädd för att få för starka band till Borlänge samtidigt som jag inte vågar skapa några i München.
Så nu har jag en rad olika plan B. Ungefär en sex stycken för att vara exakt. Men jag ändrar min väg varje dag.
Vet inte längre vad som är passion, vilja eller rädsla. Har jag blivit en velig person? Ihhh hoppas inte det. Veliga peroner är inte mina favorita personer till vardags.
Tror iaf att jag fortfarande gillar dansen men landet IWANSON bryter sakta ner mig. Mig och min ork. Står jag pall för ett år till?
Besökte nyligen ett annat land på planeten Dans, Haraldsbogymnasiet. Där flödade inspirationen och dansglädjen. deras diktator är så mycket bättre än vår.
Känns för övrigt riktigt skumt att vara i Borlänge igen. Som om två olika Elinaor ska försöka sammanställas till en enda. Vilket inte går så där jättebra.
Börjdae jobba idag och då koma vardagen och verkligheten till mig, men jag får alltid små pustar av panik som jag inte vet vart jag ska göra av med. Känslan av att inte vara hemma varken i Borlänge eller i München är obehaglig.
Rädd för att få för starka band till Borlänge samtidigt som jag inte vågar skapa några i München.