ihhh

på den diktatur styrda planet Dans är det kaos och uppror.

För första gången på länge, kanske till och med någonsin, har invånarna bildat en stark motsåndsrörelse. Kanske lite blåögd men oj vilken härlig motståndsrörelse!
Det började med våran prüfung, alltså slutprov, eximination, typ.
Efter balett, fem moderna saker, en jazz och en hiphop fick vi prata med alla lärare om vår prestation under året och på prüfungen.
Då får vi reda på att Jay inte får gå kvar.
Tystnad. Plötsligt ser man röda ögon och blöta kinder hos nästan alla från sverige och danmark, till och med hos några tyskar kommer tårarna fram.
Alla var arga och besvikna, speciellt när det visade sig att bäbisen fick gå kvar.
Alla lärare säger: Han vill vi ha kvar.
Diktatorn: nej, det vill inte jag.
= Jay får INTE gå kvar i trean.
Alla lärare: Han vill vi inte ha kvar.
Diktatorn: Jo, jag vill ha kvar honom.
= bäbisen får stanna.

Det gott folk är ren diktatur när den är som sämst.

Dagen efter hade motståndsrörelsen, i ren protest, vita band på armen där det stod " jay makes my day" och "jay must stay".

Aldrig förr har vi varit så enade.