what shall i learn?
Kan vara vana. Kan vara personligt, just för mig och inte för dig. Kan vara smak och tycke. Kan vara att jag ska lära mig något nytt från den här situationen.
Jag behöver bli pushad. Jag behöver bli ropad på. Jag behöver en lärare som har aktoritet och pondus. Jag är i skolan för att lära mig. Klart att jag ska pusha mig själv, ta ansvar och vara en smart dansare. Jag menar, det ena utesluter inte det andra.
Just nu har vi, enligt mig, för snälla lärare. Ingen som tar tag i klassen och ser till att vi skärper oss när vi inte kan. Vi är ju trots allt 28 stycken, med olika bakgrund, med olika mycket erfarenhet och olika mål med vår dans. Det gör att en grupp på 28 stycken, logisktvis, har det lite svårt med själva att ta tag i och rycka sig i kragen. Vi behöver en lärare som gör det åt oss.
Rektor Jan har förklarat det för mig, varför ettans lärare är mer omhändertagande. Det är på grund av ansvar. Ansvar som vi ska lära oss. Att det kommer inte alltid vara en lärare där för oss i våra långa och lyckade karriärer inom dansen.
Att vi då kommer vara bättre i tvåan på att just ta ansvar medan vi då får lite mer pushande lärare. Han vill inte ha en gammal skolform där läraren är en stor aktoritet.
Jag säger att det finns ett mellanting. Jag behöver ett mellanting.
Eller så är det här något nytt jag ska lära. Det är mycket på Balettakademien som är nytt och vem vet, det kanske faktiskt funkar bättre än de sätten jag har i mig.
Men tyvärr tror jag att generellt sett, man blir en bättre dansare på the old school sätt. Faktiskt. Nu menar jag inte old school som så att läraren är grym och alltid hård. Ett mellanting. För mycket av allt är dåligt. Det ska vara en balans.
Jag behöver bli pushad. Jag behöver bli ropad på. Jag behöver en lärare som har aktoritet och pondus. Jag är i skolan för att lära mig. Klart att jag ska pusha mig själv, ta ansvar och vara en smart dansare. Jag menar, det ena utesluter inte det andra.
Just nu har vi, enligt mig, för snälla lärare. Ingen som tar tag i klassen och ser till att vi skärper oss när vi inte kan. Vi är ju trots allt 28 stycken, med olika bakgrund, med olika mycket erfarenhet och olika mål med vår dans. Det gör att en grupp på 28 stycken, logisktvis, har det lite svårt med själva att ta tag i och rycka sig i kragen. Vi behöver en lärare som gör det åt oss.
Rektor Jan har förklarat det för mig, varför ettans lärare är mer omhändertagande. Det är på grund av ansvar. Ansvar som vi ska lära oss. Att det kommer inte alltid vara en lärare där för oss i våra långa och lyckade karriärer inom dansen.
Att vi då kommer vara bättre i tvåan på att just ta ansvar medan vi då får lite mer pushande lärare. Han vill inte ha en gammal skolform där läraren är en stor aktoritet.
Jag säger att det finns ett mellanting. Jag behöver ett mellanting.
Eller så är det här något nytt jag ska lära. Det är mycket på Balettakademien som är nytt och vem vet, det kanske faktiskt funkar bättre än de sätten jag har i mig.
Men tyvärr tror jag att generellt sett, man blir en bättre dansare på the old school sätt. Faktiskt. Nu menar jag inte old school som så att läraren är grym och alltid hård. Ett mellanting. För mycket av allt är dåligt. Det ska vara en balans.
Kommentarer
Trackback