ihhh

Är det en identitetskris? Är det en anpassningsfråga? Är jag bara normalt vilsen? eller borttappad?
Jag vet att jag inget vet. Ger mig dock inte någon större tröst eller inre frid.
Tittar runt och får panik, äcklas av alla ting. Går och går, men vart?
och jag HATAR det.
Tramp, tramp, tramp.
Måste säga att det känns som om någon slagit undan benen på mig. Att jag var så himla naiv förr.
Vad trodde jag egentligen?! att jag skulle bli lycklig? att jag gjorde rätt? att problemen skulle minska i area?
Är bra på att gräva djupt. Är det det jag gör? gräver min egen grop?
Hursomhelst så pluggar jag i alla fall som jag borde. Nej, men provet kommer ju att gå bra. Hmm.