ihhh

Saken är den att, precis som förra året, så vet jag inte om jag vill stanna.
Så nu har jag en rad olika plan B. Ungefär en sex stycken för att vara exakt. Men jag ändrar min väg varje dag.
Vet inte längre vad som är passion, vilja eller rädsla. Har jag blivit en velig person? Ihhh hoppas inte det. Veliga peroner är inte mina favorita personer till vardags.
Tror iaf att jag fortfarande gillar dansen men landet IWANSON bryter sakta ner mig. Mig och min ork. Står jag pall för ett år till?
Besökte nyligen ett annat land på planeten Dans, Haraldsbogymnasiet. Där flödade inspirationen och dansglädjen. deras diktator är så mycket bättre än vår.

Känns för övrigt riktigt skumt att vara i Borlänge igen. Som om två olika Elinaor ska försöka sammanställas till en enda. Vilket inte går så där jättebra.
Börjdae jobba idag och då koma vardagen och verkligheten till mig, men jag får alltid små pustar av panik som jag inte vet vart jag ska göra av med. Känslan av att inte vara hemma varken i Borlänge eller i München är obehaglig.
Rädd för att få för starka band till Borlänge samtidigt som jag inte vågar skapa några i München.