Toppen-torsdag!
Fånigt och underbart lycklig. Trots hälsenainflammation. Ibland är jag rätt duktig:)
Det blev den Toppen-Torsdag av den här dagen. Den började väldigt normal och vanlig. Repade mitt stycke med Victoria, Linda och HannaMaria, som kommer göra det jättebra.
Sen, vanlig torsdag med anatomi, jazz (träningsrummet för min del för att köra lite rehab) och lunch. Lunchen var i och för sig inte normal. Den var skitrolig. Blatte, Patte och Hmatte var i sitt esse. Skrattade så jag grät! Tyvärr tror jag man skulle vart där för att förstå så jag ska inte ens försöka förklara vad som sades.
Efter lunch kom balett, det vill säga träningsrummet för min del. Sen kom improvisation och då kunde jag inte hålla mig längre. Jag var tvungen att vara med, och vilken succé det blev! Kände på en gång att jag var i rätt frekvens. Jag njöt verkligen och brydde mig inte om rätt/fel ful/fint jag bara dansade. Gahh härligt!
Vi skulle dansa solo för ca 1/3 av klassen och sen få feedback på det. Jag fick så fina ord! Min skaparsjäl njuter fortfarande. Så fina fina ord, tack!
Jag och Susanna åkte sen till södertappen för att lämna blod, vilket slutade med en tialott och en påse bröd. Med inflammation i kroppen får man inte lämna blod, men fika fick vi ändå. De skulle dessutom slänga allt bröd om vi inte ville ta det. Det ville vi, glada men fattiga studenter.
När jag kom hem möttes jag av ett brev från Unicef som löd: GODA NYHETER
Åhh visst är världen rätt fantastisk ändå?
Jag bor i staden jag vill bo i, jag går en utbildning där jag får göra det jag älskar varje dag, har en underbar familj, jag är frisk och hälsenan kommer att bli bra, har underbara vänner i klassen som gör mig lycklig, har en FANTASTISK fästmö som jag längtar ihjäl mig efter att få gifta mig med och som jag ska åka till i morgon.
Do I need to say more? Livet är underbart!
Det blev den Toppen-Torsdag av den här dagen. Den började väldigt normal och vanlig. Repade mitt stycke med Victoria, Linda och HannaMaria, som kommer göra det jättebra.
Sen, vanlig torsdag med anatomi, jazz (träningsrummet för min del för att köra lite rehab) och lunch. Lunchen var i och för sig inte normal. Den var skitrolig. Blatte, Patte och Hmatte var i sitt esse. Skrattade så jag grät! Tyvärr tror jag man skulle vart där för att förstå så jag ska inte ens försöka förklara vad som sades.
Efter lunch kom balett, det vill säga träningsrummet för min del. Sen kom improvisation och då kunde jag inte hålla mig längre. Jag var tvungen att vara med, och vilken succé det blev! Kände på en gång att jag var i rätt frekvens. Jag njöt verkligen och brydde mig inte om rätt/fel ful/fint jag bara dansade. Gahh härligt!
Vi skulle dansa solo för ca 1/3 av klassen och sen få feedback på det. Jag fick så fina ord! Min skaparsjäl njuter fortfarande. Så fina fina ord, tack!
Jag och Susanna åkte sen till södertappen för att lämna blod, vilket slutade med en tialott och en påse bröd. Med inflammation i kroppen får man inte lämna blod, men fika fick vi ändå. De skulle dessutom slänga allt bröd om vi inte ville ta det. Det ville vi, glada men fattiga studenter.
När jag kom hem möttes jag av ett brev från Unicef som löd: GODA NYHETER
Åhh visst är världen rätt fantastisk ändå?
Jag bor i staden jag vill bo i, jag går en utbildning där jag får göra det jag älskar varje dag, har en underbar familj, jag är frisk och hälsenan kommer att bli bra, har underbara vänner i klassen som gör mig lycklig, har en FANTASTISK fästmö som jag längtar ihjäl mig efter att få gifta mig med och som jag ska åka till i morgon.
Do I need to say more? Livet är underbart!
Kommentarer
Postat av: Milán
åh vad underbart att höra Elina, vad glad jag blir! Puss på dej!
Trackback