ihhh

Vaknade idag av en hemsk dröm. Så pass hemsk att jag vaknade av att jag grät på riktigt. Sådana dagar brukar bli lite ostabila. Så även denna.
Förmiddagen gick ganska smärtfritt på alla plan, skademässigt och mentalt. Efter lunchen däremot. Vet inte vad som hände eller vad som inte hände men jag blev otroligt känslig. Dumt nog hade vi balett. När man dansar balett ska man ha en lyckokänsla i kroppen, man ska känna sig som prima ballerinan som gör ett fantastiskt solo.
Man ska inte vara känslig. Höll på att gråta, vet inte hur många gånger. Är trött på min kropp. Trött på hur den ser ut och hur den arbetar. Trött på vad den inte kan, på vart den är svag, på vad den behöver bli bättre på. Trött och utan tålamod.
Måste få mitt huvud att förstå att jag omöjligtvis kan vara på samma nivå som för 1 år sedan. Logiskt, men min hjärna är envis och vill att min kropp ska kunna det och den ska kunna det nu!
Så när den inte lyckas med det blir jag frustrerad, arg och till slut ledsen och undrar om jag kommer att komma dit igen.
För jag orkar inte vara logisk, har inte tålamod med det.