En oas

Så nu var måndagen snart avklarad. Gillar måndagar, för det betyder att det gått ännu en vecka. Har det gått ännu en vecka betyder det att det är en vecka mindre kvar tills jag och min underbara Boo ska flytta ihop:)
Vilket kommer att bli ett oerhört spännnade projekt med tanke på alla möbler som ska med från München samt några från Danmark. Mer om det sen.

Nu, en eloge, en kram och en massa massa kärlek till min fantiska mamma som var här i helgen.
Helgen började något så när tveksam med skador och en massa längtan efter boo, py, milan, syster och Kattis.
Kände mig ensam och lite för isolerad. Men så kom mamma, min mamma:) Det var så skönt att få ha henne här! Insåg då hur mycket jag faktiskt saknat henne och min vackra familj.
Vi fikade hemma hos mig i nästan 3 timmar och sen gick vi hem till mammas kompis och gjorde middag där.
På kvällen åt vi middag ute och sen vankades det shagtävling som emil var med i, och det ville vi inte missa!

Idag har gått ganska bra med tanke på mina skador. Handen är mest ok när jag dansar, man dansar ju inte allt för ofta med lillfingret. Då är det jobbigare när man ska diska, klä på sig, handla och sånt.
Nacken däremot klagar fortfarande. Jag var med på alla klasser och det funkade men nu gör det ont igen. Ont när jag vrider huvudet till max år höger och när jag lutar det åt höger.
Men baletten idag var kul. Mer dansant, mer armar, mer utmaning. Börjar långsamt hitta till det magiska med att hoppa. Fast jag är fortfarande en snurrare mer än en hoppare. På jazzen gick vi igenom alla koreografier vi hittills gjort. Det är ju i jazzen nacken känns mest helt klart. Men nu till det roliga: varje onsdag kommer vi ha Emma Svedberg i jazz! och efter lovet har vi bara henne i jazz. Shibby! Lyckan är total!

Nej nu blir det diskning och skriva ner dagens nya stång.

Shibby på eder alla!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback