musculus iliopsoas
Nu är jag trött. Inte i huvudet och inte i musklerna nej, jag är sovtrött. Helgen innehöll allt för få sovtimmar och den skörden får jag skörda nu.
Nu har jag nämligen anlänt till det stadiet när minsta lilla går fel, gråter man. Skulle bara berätta en sak för amanda när skype började bråka och haka upp sig så jag fick säga samma sak fem gånger. Så blev det tårar. Då är man trött.
Nu är planen att jag ska skriva klart det här och sen hoppa i säng, målet är att jag ska ligga ner redo för sömn 21.30.
Nu är klockan 21.07 så det ska nog inte bli helt omöjligt.
Innan ska jag dock påpeka att fankickar är nu strängt förbjudna för mitt högerben. Drog på mig en liten sträckning i ljumsken, eller musculuc iliopsoas som den så fint heter på latin. I början var den verkligen liten, jag tog det lugnt med att lyfta höger ben speciellt högt i några dagar och förra veckan gick det så pass bra att jag knappt kände något alls. Sen i torsdags hade vi redovisning på jazzen i fyra koreografier. Då kommer den där fankicken igen, och eftersom det var redovisning och eftersom jag inte kännt något på tre dagar så vräckte jag på till max och sträckningen går upp igen.
Så nu gör det ont när jag lyfter benet oavsett hur högt, oavsett parallellt eller utåtvridet. Na toll.
Med de orden lämnar jag er för kväll innan jag börjar gråta över något annat litet och obetydligt.
God natt!
Nu har jag nämligen anlänt till det stadiet när minsta lilla går fel, gråter man. Skulle bara berätta en sak för amanda när skype började bråka och haka upp sig så jag fick säga samma sak fem gånger. Så blev det tårar. Då är man trött.
Nu är planen att jag ska skriva klart det här och sen hoppa i säng, målet är att jag ska ligga ner redo för sömn 21.30.
Nu är klockan 21.07 så det ska nog inte bli helt omöjligt.
Innan ska jag dock påpeka att fankickar är nu strängt förbjudna för mitt högerben. Drog på mig en liten sträckning i ljumsken, eller musculuc iliopsoas som den så fint heter på latin. I början var den verkligen liten, jag tog det lugnt med att lyfta höger ben speciellt högt i några dagar och förra veckan gick det så pass bra att jag knappt kände något alls. Sen i torsdags hade vi redovisning på jazzen i fyra koreografier. Då kommer den där fankicken igen, och eftersom det var redovisning och eftersom jag inte kännt något på tre dagar så vräckte jag på till max och sträckningen går upp igen.
Så nu gör det ont när jag lyfter benet oavsett hur högt, oavsett parallellt eller utåtvridet. Na toll.
Med de orden lämnar jag er för kväll innan jag börjar gråta över något annat litet och obetydligt.
God natt!
Kommentarer
Trackback