fattar inte...
Vill börja med att säga ett stort stort stort TACK till alla er som lyckönskat mig och Amanda nu med vår förlovning!
Sen har mindre trevliga saker inträffat, saker som jag inte förstår. Jag tror nämligen på att det finns en väg som menad för en. Att det finns ett öde, att saker händer för en orsak. Detta ger mig ett lugn när saker verkar kaos och en trygghet så det inte känns som att vi bara är. Att det faktiskt är någon mening med att just jag eller du föddes.
Men just nu fattar jag inte...Vad är meningen med detta? vad är det jag ska göra? vart hör jag egentligen hemma? Har haft så mycket strider med den här skolan, eller med Diktatorn, inte så mycket med själva skolan. Diktatorn gjorde det svårt redan efter tre veckor in på utbildningen men jag stannade kvar. Varför?
Var så nära att sluta efter första året men jag stannade. Det var inte så att jag inte hade något annat att göra, jaga bara stannade för att någonstans i mig kände jag så otroligt starkt för dansen. Nu så här i efterhand så tror jag att ödet ville ha mig kvar i münchen ett tag till så jag kunde träffa min boo. Vilket jag är otroligt tacksam för!
Har haft ett år att tänka och känna och försökte tillslut att få komma tillbaka till skolan, vilket är märkligt kan man tycka när det har varit så otroligt mycket jobbigt med diktatorn. Men jag hävdar att det är för att jag ska lära mig något.
I alla fall, nu undrar jag om det är så kämpigt just för att jag ska fatta att det inte är IWANSON som jag ska gå. Om alla hinder inte var något att övervinna utan hintar om att jag inte ska gå där.
Och nu då?
Sen har mindre trevliga saker inträffat, saker som jag inte förstår. Jag tror nämligen på att det finns en väg som menad för en. Att det finns ett öde, att saker händer för en orsak. Detta ger mig ett lugn när saker verkar kaos och en trygghet så det inte känns som att vi bara är. Att det faktiskt är någon mening med att just jag eller du föddes.
Men just nu fattar jag inte...Vad är meningen med detta? vad är det jag ska göra? vart hör jag egentligen hemma? Har haft så mycket strider med den här skolan, eller med Diktatorn, inte så mycket med själva skolan. Diktatorn gjorde det svårt redan efter tre veckor in på utbildningen men jag stannade kvar. Varför?
Var så nära att sluta efter första året men jag stannade. Det var inte så att jag inte hade något annat att göra, jaga bara stannade för att någonstans i mig kände jag så otroligt starkt för dansen. Nu så här i efterhand så tror jag att ödet ville ha mig kvar i münchen ett tag till så jag kunde träffa min boo. Vilket jag är otroligt tacksam för!
Har haft ett år att tänka och känna och försökte tillslut att få komma tillbaka till skolan, vilket är märkligt kan man tycka när det har varit så otroligt mycket jobbigt med diktatorn. Men jag hävdar att det är för att jag ska lära mig något.
I alla fall, nu undrar jag om det är så kämpigt just för att jag ska fatta att det inte är IWANSON som jag ska gå. Om alla hinder inte var något att övervinna utan hintar om att jag inte ska gå där.
Och nu då?
Kommentarer
Trackback