Toppen-torsdag!
Det blev den Toppen-Torsdag av den här dagen. Den började väldigt normal och vanlig. Repade mitt stycke med Victoria, Linda och HannaMaria, som kommer göra det jättebra.
Sen, vanlig torsdag med anatomi, jazz (träningsrummet för min del för att köra lite rehab) och lunch. Lunchen var i och för sig inte normal. Den var skitrolig. Blatte, Patte och Hmatte var i sitt esse. Skrattade så jag grät! Tyvärr tror jag man skulle vart där för att förstå så jag ska inte ens försöka förklara vad som sades.
Efter lunch kom balett, det vill säga träningsrummet för min del. Sen kom improvisation och då kunde jag inte hålla mig längre. Jag var tvungen att vara med, och vilken succé det blev! Kände på en gång att jag var i rätt frekvens. Jag njöt verkligen och brydde mig inte om rätt/fel ful/fint jag bara dansade. Gahh härligt!
Vi skulle dansa solo för ca 1/3 av klassen och sen få feedback på det. Jag fick så fina ord! Min skaparsjäl njuter fortfarande. Så fina fina ord, tack!
Jag och Susanna åkte sen till södertappen för att lämna blod, vilket slutade med en tialott och en påse bröd. Med inflammation i kroppen får man inte lämna blod, men fika fick vi ändå. De skulle dessutom slänga allt bröd om vi inte ville ta det. Det ville vi, glada men fattiga studenter.
När jag kom hem möttes jag av ett brev från Unicef som löd: GODA NYHETER
Åhh visst är världen rätt fantastisk ändå?
Jag bor i staden jag vill bo i, jag går en utbildning där jag får göra det jag älskar varje dag, har en underbar familj, jag är frisk och hälsenan kommer att bli bra, har underbara vänner i klassen som gör mig lycklig, har en FANTASTISK fästmö som jag längtar ihjäl mig efter att få gifta mig med och som jag ska åka till i morgon.
Do I need to say more? Livet är underbart!
Boo!
Alltså jag är så kär. Så stört, galet och underbart kär. Just som jag tror att jag inte kan känna mer eller bli mer kär så växer det ännu mer. Fantastiskt! Det är som på film. Och jag är otroligt lycklig över att jag är det. Att hitta sin soulmate när man är 21 år...Jag känner mig lyckligt lottad och evig tacksam. Hon gör mig så lycklig, stark, trygg, glad och levande.
Och snart ses vi igen, härligt! Nu var det inte så länge sen faktiskt. Jag var där helgen v.3 på ett surprisebesök.
Folk tycker vi ses ganska ofta. Hmm både ja och nej. För att bo i olika länder ses vi väldigt ofta men för att vara förlovade så kan jag väl inte påstå att vi ses nog ofta.
Den finaste som fiänns! och i övermorgon får jag äntligen krama henne igen!
Qwinfolk på youtube!
Eller gå in på youtube.com och sök på Qwinfolk
stycke #2
Jag ska göra två stycken till föreställningen i april. En trio och en quartett:)
Kreativiteten flödar, det gäller att smida medan järnet är varmt!
Power to the dancers!
Da helg
Pust. Stön.
Nu har jag kommit hem från Kungsängen efter ett 10-timmars pass. Så, egentligen vill jag bara ligga och slöa framför datorn och kolla på Let´s dance eller körslaget....MEN eftersom jag varit så inte duktig under veckan så måste jag förbereda mig lite inför imorgon. Då åker jag till borlänge och ska ha första repet med musikalgänget sen kollationeringen. Ska bli kul att träffa dem igen:) Så nu ska jag friska upp minnet lite med allt vad at the hop, uppvärmning och boppin jive heter. Viel spass:)
Powers to the dancers!
Maj 2005
Maj 2005:
Jag börjar för första gången känna smärta i min vänstra hälsena när jag gick upp på relevé. Det var ca två veckor innan slutproduktionen så jag fick krykor på en gång för att jag skulle kunna göra föreställningarna. Hoppade fram i ca två veckor och gjorde föreställningarna helt utan smärta.
Oktober 2005:
Jag börjar känna av smärtan igen i vänster hälsena men jag lyssnar inte riktigt på min kropp och kör på ändå. Smärtan blir bara värre och mer. Tillslut uppsöker jag Dr Olivier som röntgar foten och ser att allt ser ut som det ska. Jag får inlägg i skorna för avbelastning och stöd.
Nu gör det ont när jag sitter på knä, pointar och flexar.
November och December 2005:
Samma lika. Vissa dagar bättre andra sämre men ont gör det lite hela tiden. Jag får en antiflammatorisk kräm som jag använder flitigt. Jag börjar även gå till fysioterapefter som inte hjälper allt för mycket.
Nu gör det även ont när jag gör armhävningar på tå och ligger på mage.
Januari 2006:
Hälsenan vill inte ge med sig, inte ens efter tre veckors jullov. Jag får utskrivet på recept ett par riktigt starka tabletter mot inflammationen.
Tabletterna hjälper och jag kör på igen och dansar för fullt.
Det håller i några dagar sen kommer smärtan igen. Ringer Dr Olivier som ordnar (inom en vecka) en magnetröntgen.
Nu gör det ont bara av att gå.
Magnetröntgen visar att inflammationen har spridit sig och ligger nu runt hela härligheten. Det vill säga hälsenan, språngbenet, skenbenet och vadbenet. Jag sjukskrivs i fem veckor. Egen rehab som bestod av simmning, cykla när det slutade göra ont och styrketräning. Men jag kan inte påstå att jag visste vad jag gjorde.
Februari 2006:
Jag får börja dansa igen! Hälsenan håller sig lugn i ca en vecka. Fuck.
Får tips om en riktigt bra Heilpraktiker. Åker dit och han gör en Iris-analys. Alltså tittar in i mina ögon i fem minuter utan att yppa ett ord. Därefter berättar han hur länge jag haft ont, vart det gör ont och varför. Scary!
Han skriver ut naturläkemedel, ber mig dricka mycket vatten och återkomma om två veckor.
Mars 2006:
Hälsenan blir sakta men säkert bättre och bättre, men det dröjer till april innan jag vågar hoppa på baletten.
April 2006:
Känner mig helt fri från all smärta när jag dansar. LYCKA!
Oktober 2007:
Känner av hälsenan lite. Ger den lite extra kärlek och uppmärksamhet och smärtan avtar ganska snart.
Augusti 2008:
Känner återigen av hälsenan, får panik eftersom jag ska börjar på Balettakademien om ca en vecka! Pratar med min svärfar som är läkare. Han säger åt mig att strecha den ofta, mycket och länge.
Efter nån vecka är jag smärtfri.
Januari 2009:
Började känna av hälsena lite i helgen men det var ytterst lite. Under veckan har jag tränat som jag brukar på skolan och smärtan har kommit mer och mer, när jag pointar och går upp på relevé. Gick till vår Naprapat idag som undersökte den. Vill inte åka på en sjukskrivning igen!
Hon klämmer och kollar. Domen: Hälsenan är än inte mycket inflammerad MEN leden som ligger bakom hälsenan är det. Behandling: Äter Voltaren T i en vecka.
Ni vet som när MAN fastnar med fingret i en potatisskalare?
Jag och mitt discoproffs Moa (vi säger att vi är discoproffs men egentligen är det typ raka motsatsen) var tillsammans idag på kontaktimprovisationen. Vi var så bra! Mitt i vårt flow lyckas vi med häftigt lyft som ingen av oss var beredda på. Båda stannade upp och skrattade och var chockade i typ 5 min innnan vi kunde fortsätta. Funderar på om det skulle kunna få vara med i mitt stycke:)
Ska koreografera lite nu ikväll. Sen ska jag ladda mental för klass hos Lazlo imorgon och på fredag. Gahh!
Power to the dancers!
En tanke
Sen upptäcker jag världen omkring mig och förstår att det finns värre saker. Svält, orättvisor, feghet, passivitet, förföljelse och krig. Skickar en tanke till alla i Gaza området, fnyser åt mig kris och börjar göar mig stor igen.
Det blev varken bu eller bä...
Med musikalen var det tydligen minst problem, för deras skull fick jag även byta dag om jag behövde med det är mitt andra jobb som är knepigare. Hon som jobbar Söndagar nu ville inte byta dag för hon vill jobba alla hennes dagar i sträck, vilket jag faktiskt förstår. Så nu kommer mitt liv se ut så här:
Måndag: Skola 09.00-17.00
Tisdag: Skola 09.00-17.00
Onsdag: Skola 09.00-17.00, Röda Korset 18.00-20.00
Torsdag: Skola 08.00-17.00, Lazlo= balett 19.30-21.00
Fredag: Skola 09.00-17.00, Lazlo= balett 19.30-21.00
Lördag: Jobba i Kungsängen 09.00-19.00
Söndag: Jobba i Borlänge 13.00-17.00
Men det blir nog fint. Jag kan fortfarande hitta på något för min egen skull på lördagkväll, för tåget upp till Dalarna går först 9.44 och så kan man ju sova lite när man reser.
Har kommit på att resa är otroligt bra för mig. Det är då jag gör ytterst lite. Lyssnar på musik kanske. Och med det här schemat, som är självförvållat, så kommer jag nog att behöva lite egen tid.
Plus att så hör ser ju inte varje helg ut. Jag kommer ju flänga iväg till min Boo i München också ganska ofta:)
Bu eller Bä?
Jag har två jobb som ska utföras på helgerna. Ett i Stockholm, Kungsängen och ett i Borlänge. Kollade med tågtider så att allt skulle passa och gå ihop. Allt blev bestämt och löst för alla inblandade.
Sen ändrade Sj sina tider, så kom problemen.
Nuvarande problem:
Jag jobbar i Stockholm på på lördagar 09.00-19.00 och börjar i Borlänge 10.00-15.00.
Sista tåget från Stockholm till Borlänge går 17.44 och sista bussen går 18.20. Crap, det går inte att ta sig till Borlänge på lördagkväll. Tidigaste tåget på söndagmorgon avgår 07.58 som innebär ett byte i Gävle vilket innebär att jag är framme i Borlänge 11.48. Tåget efter går 09.44, utan byten. Då är jag framme 12.08. Bussen går 10.40 och är framme 13.20.
What to do?
Lösning 1)
Jag försöker ändra jobbtiderna i Borlänge. Konsekvens: Det berör en hel musikal. Samt att jag inte får helg, alls.
Lösning 2)
Jag försöker ändra jobbtiderna i Stockholm. Konsekvens: Får mindre timmar, vilket ger mindre pengar samt krångel för dem. Jag får lite mer helg.
Lösning 3)
Jag försöker byta dag. Konsekvens: ALLA berörs. Det blir ändring för alla och det är många vi pratar om. Jag får mest helg med den här lösningen.
Hjälp mig!
Första dagen på resten av mitt liv
Men he, kroppen kommer ju ha ont imorgon, den saken är klar.
Idag var en rolig dag, vi skulle ha jazz och balett men det blev jazz och...jadu...jazz/disco/partnering. Vi gjorde vårt egna lilla kok av det hela:) Vår lärare pratade med en och en om vilka korektioner vi fått innan jul så vi kommer ihåg dem till imorgon och resten av terminen. Då kan vi jobba lite framåt istället för att stampa på samma ställe. Duktiga ettor som vi är körde vi hårt själva med det som behagade oss....jazz/disco/partnering tydligen.
Måste få någon fason på det här med modernt. Det är inte ok med en till termin som förra.
Boo flög hem igår:( Jullovet är den tiden vi hinner se mest av varandra. Sommarlovet innebär jobb för oss båda så julen är det längsta lovet då vi gör absolut ingenting tillsammans. Idag känns lägenheten oerhört stor och tom utan boo, och 90 sängen förvandlades utan förvarning till en dubbelsäng.
Det var ett fantastiskt lov med många promenader och mycket närhet. Men snart, om ca 6 månader så blir vi sambos!
Då har vi liksom klarat av två år på distans, förstår ni hur coola vi är! Det är knappt så jag förstår det. Två år av skype och av att endast se varandra på lov. Två år! Respect to us!
Jag har slutat tänka...
Vad har hänt? jadu, you tell me.
Men en sak är säkert, det är mycket skönare att vara en görare än en tänkare. Hela första terminen på Balettakademien har flytit på relativt smärtfritt. Säkert på samma sätt den skulle gjort om jag var en tänkare, bara det att om jag varit en tänkare skulle det gått åt mer energi.
Byta till tvåan? Koreografutbildningen? söka annan skola med bättre modern? Well, shit the fucking same.
Förra terminen hade och den nalkandes ska ha samma fokus, vilket är att jag göra mitt bästa varje dag utifrån var dags förutsättning. Jag ska göra mitt yttersta för att bli kickassbra på att dansa.